Det finns sååå många fina ögonblick jag hade kunnat skriva om här. Men det första som kommer upp i mitt huvud är;
Jag var väl kanske 15 år eller något sånt, min mormors "killes" son hade träffat en fru i Thailand som hade en liten dotter som heter DEW. Dom kom hit till Sverige på semester och vi träffade dom väldigt mycket. Jag lärde Dew att prata lite svenska, att lära henne små ord och att räkna. Jag avgudade den lilla tjejen och hon avgudade mig minst lika mycket. Det kändes som om vi var systrar nästan. Vi badade och hade roligt i flera veckor, men sen kom den dagen då hon skulle åka tillbaka till Thailand igen. Och man vet ju hur det är med Thailand, väldigt stränga flygregler, ont om pengar osv så jag visste inte om jag skulle få träffa Dew någonsin i hela livet igen. Det gjorde ont i mig att veta att hon skulle åka tillbaka till det jävla landet med så mycket skit och där allt är tillåtet. Att hon inte kunde få stanna här hos mig. Så när hon åkte, det regnade och regnade och slutade aldrig, och på bilfönstret målade jag ett hjärta åt henne och hon sken upp med hela ansiktet mot mig. Jag sa att jag hoppas vi ses snart igen. Och jag fick se henne igen, nu bor dom här i Sverige och allt är bara bra. Det är detta ögonblicket jag vill berätta för er, hur det var när hon åkte och jag aldrig mer visste om jag skulle få träffa henne igen. Hon är världens bästa thaikusin ♥