så många frågor utan svar.

Jag glömmer aldrig bort min polare han tittade på mig och sa:
Känner du vinden som blåser i stan?
Nu blir en förändring, allt dåligt blir bra.
Jag vet nu att jag ljög när jag svarade ja.
Jag hörde någon blåste honom en dag.
Han är borta, nu finns bara drogerna kvar.
Jag tänker nästan aldrig tillbaks på den dan
Men vinden han prata om blåser idag
Jag undrar: Går jag ensam här,
eller visar du min väg från en parallell värld?
Hoppas du hör mig vart du än är.
För den här går ut till våra saknade vänner.

Så många frågor utan svar.
Så många låtar som fanns kvar.
Men vi glömmer aldrig er.
Nej, den här går ut till våra saknade vänner
Ni kommer alltid leva kvar,
i varje steg vi tar.
Så vi hyllar er nu!
Ja, den här går ut till våra saknade vänner
Våra saknade vänner 

Bedöva mig, det känns som jag blivit halv
och nu är falska känslor bättre än inga alls
och det är inte det att min blick har blivit kall
Jag har sibirisk vinter, fast på insidan
Hur blev mina skor så tunga?
Så många stjärnor som har fallit alldeles för unga
Men vi lägger aldrig av,
låt mig skänka en rad.
Jag samlar kraft och fyller upp min lunga
Jag sluter ögonen och ser dig komma glidande
reggaeprofil så ögonen är kisande!
Nu kommer du för evigt leva vidare
I alla rub-a-dub-soldater och krigare.
Men jag kan undra, går jag ensam här?
Eller visar du min väg från en parallell värld?
Hoppas du hör mig, vart du än är!
För den här går ut till våra saknade vänner!