Sitter bara och funderar på alla jag saknar nu, det gör så jävla ont. Och allra allra mest saknar jag min farfar & mina kusiner uppe i Norge.. Man hinner umgås och träffas så jävla lite när man bor så långt ifrån varann. Även fast dom bor så långt bort så är det ändå något speciellt, det är ändå det käraste jag har. Det bästa jag vet är min farfar och hans fru, och alla mina kusiner där uppe. Jag är liksom inte hel utan dom, och det suger rätt rejält att dom är så långt borta när man behöver dom som mest. Hade bara viljat vara där nu, sitta och prata med farfar i flera timmar, och titta igenom alla hans fotoalbum och släktträd och allt som han har. Att han visar mig runt hela staden och säger att han älskar mig, fan vad jag saknar det. Det gör ont när jag tänker på hur något så nära kan vara så långt bort, jag saknar er så mycket.. Jag älskar er.. Är så glad att jag har er!


Två av mina kusiner Regine & Johannes <3